´

Anledningen till att jag fick världens utbrott i måndags var att pappa smsade och frågade om jag ville komma och fira jul hos honom i morgon. Och då var det väl lite blandade känslor som kom fram. Jag blev arg, sur och ledsen för att han hade lovat att inte kontakta mig. Men ändå så blev jag osäker för att jag inte visste hur jag skulle göra. Har ju inte haft någon kontakt med honom sedan i september för diverse saker, så det är lite krystat.

Har nu resonerat fram och tillbaka om hur jag ska göra. Det är verkligen skitsvårt. Men jag har beslutat att jag ska åka dit. Det är ju ändå jul och då ska man träffa sina nära. Och dessutom vill jag ju få kontakt med honom igen på något sätt. Dock hoppas jag verkligen att han inte kommer flytta tillbaka hux flux för det kommer jag antagligen aldrig göra. I stället känns det som om vi får ta ett steg i taget, så att vi till slut får en någorlunda relation. I alla fall så att vi kan träffas och få en normal konversation.

Just nu känns det som ett bra beslut, men vem vet, imorgon har jag kanske ändrat mig igen. Hoppas på det bästa.