´

Det här har varit den bästa alla hjärtans dag i mitt liv.
Dagen bröjade med att jag fick frukost på sängen av Alex. Han hade gjort hjärtpannkakor, det ni.
Till det fick jag ett jättejättefint paket med ett silverhjärta med kort på oss i. Skitmysigt och väldigt romantiskt. Det trodde jag aldrig.
Senare på dagen efter träning och så fick jag en jättefin hjärtskål av mormor och morfar också.
Då föll nästan tårarna och jag vill bara säga naaaw.
Därefter åkte jag och Alex och bowlade med hela hans familj. Myspys det också med tårta, räkor och grejer.
Och nu har jag precis sett klart på melodifestivalen. Som för övrigt sög.
Värsta bästa dagen ahr det vart.
Och jag har fan världens gulligaste pojkvän tror jag.
Ochj jag har jävligt dåligt samvete för jag har inte gett något till någon. Inte ens Alex. BAD GIRLFRIEND!
Men jag har i alla fall varit så snäll jag bara har kunnat. (Hjälpte han att städa sitt bombnedslag till rum)
Också ska jag gottgöra honom och alla andra någon annan dag istället.

 Ja herregud vilken dag. Full fart hela tiden.
Men sheet vad lyckat det blev!
Alla var skitbra och jättefina.
Riktigt nervöst var det, men när man väl kom ut på catwalken kände man sig så jäkla snygg och ball så man ville nästan inte gå där i från. En riktigt cool upplevelse måste jag säga.
OCH JAG RAMLADE INTE TROTS ATT JAG GICK MED DOM HÖGA KLACKARNA.
Kul att få träffa så mycket nya människor också.
Fast det var mycket tjatter i öronen så det var skönt att komma hem och få vila sig lite.
Fan det är ett hårt jobb att vara modell med all nervositet och alla förväntningar.
Men vad kul det var. Ett minne för livet. Och nu i efterhand känns det som att det var värt allt slit.

Här kommer lite kort. KLICKA PÅ DOM SÅ BLIR DOM STÖRRE.

Fy fan vad gott. Jag ligger i soffan och degar sönder medans jag tittar på när snällis mormor stryker. Hon är baske mig över duktig. Till och med lakanen stryker hon. Vem orkar det egentligen? Eller så kasnke det bara är jag som är ovan?

Jag skulle inte ha åkt in och gjort provet. Det var kanske inte så svårt, men eftersom jag fick så jävla ont skrev jag utan att tänka efter något större, så en hel del fel kommer det nog bli.
Fy fan alltså att jag kunde få så ont av att vara i skolan i en och en halv timma. Trodde sriöst att jag skulle gå av eller nått.
Det var i alla fall skönt att man ficl höra att det var synd om en. Om man får säga så.
Fast den som tyckte mest synd om mig var nog historialärarn. Hon gav mig numret till sin kiropraktor till och med, vilket hon hade i hivydet. Hallå liksom, vem går runt med det i huvudet?

Fast nu är det i alla fall lite bättre, efter att jag har sovit och vilat upp mig.
Min übersnällis till tränare gav mig också ett tips om något jag knde köpa på apoteket som tydligen skulle hjälpa.
Ska nog kila dit i morgon.

I det här läget är min nacke. Man skulle kunna tro att jag bara försöker fixa till någon ful och kontig pose, men så är inte fallet.
Nu för tiden ser jag yt somett retard som alla glor på i skolan.
Fast det är väl alltid kulmed lite uppmärksamhet. Eller?