´

HerreGud mina fötter värker så jag dööör. Satan asså. Gick upp 8 i morse och från dess har jag varit på IKEA, i Göreborg och på Torp. Galet, har handlat sjukt mycket också. Skoj skoj. Detta har handlats: 

• 24 champange glas. (För 24 kr)
• Ljus.
• Förvaringsboxar.
• Jacktröja till nyår.
• Örhängen.
• Armband.
• Strumpbyxor.
• Lila T-shirt med Bambi på.
• Hörlurar. Ääääääääääntligen.
• Svarta Chinos. (125 spänn. Gött.)
• Långt vitt linne.
• Stor svart t-shirt.
• Svart/Vit randig långärmad t-shirt.
• Ansiktsmask.
• BH och trosor.
• Nattlinne.
• Ring.

Herregud listan var lång. Men fy fan vad störande det var förut. Fick ju persentkort på Indiska av mammi i julklapp. Pch när vi var i Göteborg hittade jag massa på Indiska som jag ville ha. Men just idag, när jag skulle handla, funkade inte presentkorten. Det gick inte att lösa på något sätt. Trodde att mitt liv skulle gå under. Fast som tur var fanns det jag skulle ha på Indiska på torp, så alla blev nöjda och glada. CRAZY DAY!

För mig är kyrkogårdar inget läskigt och nedstämt, utan jag tycker att det är en väldigt fridfull plats där man verkligen kan tänka. Det kanske låter lite konstigt men jag tycker verkligen om att gå och strosa bland gravarna, skänka en tanke till dem som ligger där och tänka. Förra året när jag var inne som värst i min stressperiod så tänkte jag väldigt mycket på det här med döden. Eller man kan nästan säga att jag blev störd av den, då den gjorde mig rädd samt som den gjorde att jag knappt kunde sova på nätterna. Men så började jag få till kyrkogården lite oftare. Det gjorde att jag kunde sluta tänka på det så mycket, eftersom jag kände att på kyrkogårdarna kan man slappna av och vila i frid.

Många människor känner att de inte vill bli begravda på kyrkogårdar för att det skulle kännas hemskt att ligga instängd under jorden, samtidigt som de skulle få dåligt samvete för att deras släktingar måste gå dit och ta hand om graven hela tiden. Men jag känner inte så. Jag vill bli begravd på en kyrkogård, för där känner jag att jag kommer få ro i själen eller vad man ska säga. Och jag tror inte att någon komer tycka att det är ett sådant besvär med att gå dit ibland. HerreGud, man är ju redan död så man märker väl inte om man blir besökt eller inte.

Det känns lite som om det är lite onödigt att jag tänker på det här nu; men man vet ju aldrig vad som kan hände. Alltså vet ni nu, om jag dör vill jag bli begravd på kyrkogården med ett hjärta som gravsten, med en bild på mig. Gärna så skulle jag vilja bli placerad under ett träd också. Och no offens men besök mig gärna i bland och ta med en blomma. Fast känn inget tvång.

Trots att jag gick och lade mig långt efter läggdags i går (natt) gick jag upp klockan halv 11. Ganska bra va?
Men det är inte bara det som får mig att vara alldeles extra bra idag. Har också varit på en lång promenix med Sandra. Men det bästa av allt; jag solade för att unna mig något extra. Inget stort självuppofrande men.... 

If you are happy I'm happy.

• Kläder
• Mössa, Vantar, Halsduk   x2
• 2 Väskor
• Presentkort på Bio, MQ, Indiska och The Body Shop
• Ljus
• Massa smycken
• Köksredskap
• Våffeljärn
• Parfym
• Avslappningskit (Skiva, massagekula)
• Massageolja    x2
• Muggar
• Massor av bodylotion, bodyscrub och shower gel
• Smycken
• Sminkborttagning
• 2500 kr
• Lotter (Vann 10kr)
• Kort på mina urgulliga kusiner
• Skolgrejer

Hm, vet att det är något jag glömt. Men det är det ända jag ser så jag orkar inte räkna upp mer. Jag är helnöjd!

Vilken dag. Det var som sagt idag som jag var hos pappa. Skulle vara där klockan 4 och fram till dess var mitt humör och mina känslor en ända stor berochdalbana. I ena stunden var jag glad och kände att jag skulle fixa det, i nästa var jag sur och irriterad och fattade inte vad fan jag skulle dit och göra och i den sista grinade jag för att det var så himla jobbigt.

Sedan var jag helt plötsligt där. Och det var.. konstigt att liksom gå in där efter 3 månader och allt såg precis ut som vanligt. Det var som om dem här tre månaderna inte har existerat. Det ända som såg annorlunda ut var mitt rum som i princip var tomt förutom möbler, prydnad - och lite småsaker. Men ändå fast det kändes som vanligt, avr det som om jag bara var en som hälsade på.

Det här med att jag träffade pappa igen har jag inte riktigt tagit in ännu. Känns faktiskt som om jag är lite chockad. Vi pratade kanske inte så jättemycket, det var som om vi var rädda för att säga fel sak. Men lite småsaker sa vi väl till varandra, typ sådana där vardagssaker. Fast ändå måste jag medge att jag gick på spänn hela tiden, så att vi inte skulle råka hamna i en jobbig situation, där vi stod helt själva öga mot öga.

Ja, vi åt mat och delade ut julklappar. Därefter åkte jag nästan hem direkt. Kände att jag inte orkade mer. Ville vara i fred och tänka. Den här dagen har varit så jävla jobbig, är glad att det snart är över. Känner nu att jag verkligen har spänt mig, för jag har jätteont i armarna och i nacken. Men jag är verkligen jättestolt över mig själv att jag var stark och åkte dit, även fast jag visste att det skulle bli jobbigt. Och det kanske inte var så jobbigt som jag förväntade mig...

Åhhh...... Hoppas verkligen att det här var ett steg på vägen mot lösningen.

Jaha då var det juldagen helt plötsligt. Konstigt att det går så fort när man har roligt... Julafton var i alla fall jättebra och jättemysig. Ända minusen var väl maten (jag hatar julmat) och att jag och Alex fick stressa lite, då vi skulle hinna vara med halva min släkt och hela hans. Men, men det funkade. Tomten kom också, det var Alex pappa som var det både hos oss och hos Alex. Gud vad nöjd han var över att ingen här hos oss förutom jag och Alex kände igen honom. Jäkla stolle. Han hade med sig massa paket, och jag fick allt en hel del som jag önskade mig. Och Alex släkt är ju bara så himla gullig, jag fick nästan lika mycket paket av dem som av mina egna. Snuttisar. Tänker inte skriva vad jag har fått än, har några kvar att få så det ska bli en ordentlig summering till helgen. Är i alla fall väldigt glad över att det inte var någon som klagade över klapparna dem fick av mig. Som jag har märkt är ju mina ge-bort-i-julklapp-tankar ganska bram då jag har fått hjälpa en hel del med vad dem ska ge bort. Bland dem Sääänny snuttissss.

Hoppas att ni har avrit snälla så att ni får mycket julklappar. Det tycker i alla fall att jag har varit, så jag borde få många. Sen så är det ju upp till dem andra vad de tycker om mitt uppförande. Är faktiskt lite spänd inför julklappasöppnandet, då det här är den första julen på väldigt länge som jag inte har varit där och klämt innan. Men spänningen hör väl till antar jag. Ha en bra dag! Puss

Familjetradition number 1! Kan man absolut inte missa. Känner dessutom att i år är det min tur att kamma hem storvinsten. En resa till Thailand, en bil eller en miljon hade inte suttit fel. Eller vad säger ni? Wish me good luck!

förjävligt idiot fan fitta helvete dampbarn jävel hat kuk tusan dö cp snopp jävlar hora röv mongo skit bög

Är det någon mer än jag som har uppmärksammat att Erik Segerstedt är vrålsexig i reklamen för Körslaget? Han är liksom så där farligt råsexig. Me like a lot.

Just nu är jag ruskigt förbannad på min dator för den vägrara att öppna upp nedladdningsperogrammet. Och det stör mig något kolosalt eftersom jag är i ett väldigt stort beroende av att ladda ner nya låtar. Jag blir så sur när det inte fungerar. Har liksom inte lust att lyssna på samma låtar om och om igen. Jag vill ha ny och fräsch musik så att säga. Så snart kommer jag väl antagligen att slänga ut den genom fönstret.

• Klippa och färga håret på min moster.
• Baka och dekorera pepparkakor. Hänga upp dem också.
• Klä julgranen hos Alex

Peeerfaaa. Kunde inte bli bättre

Fråga mig inte varför allt i det förra inlägget står med stora bokstäver och med ett annat teckensnitt. Det bara hände och nu går det inte ändra. Weird.

Mötte upp Sanna på torp förut. Egentligen var det ju inte direkt planerat att jag skulle dra dit men jag var tvungen att vara räddaren i nöden. Hon kunde nämligen inte komma på något att köpa till sin Papi i julklapp. Men när jag kom var det kirrat på 10 röda. Är jag bäst eller är jag bäst?

Men fan vad glad jag är för att jag åkte till torp för annars hade jag inte upptäckt en väldigt, väldigt bra sak på typ två dagar. Det var så här då att jag skulle ta ut pengar för att vi skulle fika. Fast så skulle jag ta ett kontoutrag först för att se hur mycket pengar jag hade och då såg jag att hade 2300 också stod det att jag hade fått 1700 i lön. Och jag tänte "What? Jag har då fan inte jobbat sen i Augusti? Stööört ." Kom sedan på efter att ha ringt till halva jordklotet och berättat den glada nyheten att det måste  vara semesterersättningen som har kommit. Men whatever, så jävla gött. Det kunde inte bli bättre. Vilken julklapp! Mmm, det är kommer jag suga på länge.

Glöm det där kolla-på-super-snyggingen-Robin. Jag är trött och har ont i huvudet. Vill bara sova och spränga skolhelvetet. Så jävla gött att vi får lov i morgon i alla fall. Längtar så oerhört mycket så morgondagen kommer väl bli skitseg. Gött att jag i alla fall har skrivit klart talet, så kan jag lägga det i det omedvetna tills lunchen i morgon, då jag får printa in det. Funkar bäst så har jag märkt. Nu somnar jag.... Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz...

Ska bara käka sen drar jag till Sanna.
Vi ska mysa och se på Idol.
Ganska onödigt, Kevin kommer ju vinna....
Men ändå.
Också ska vi mysa röver as oss!
Yeah right.
Hejdå. Have a nice evening.

PS. Är fortfarande sur. Det är fan inte rättvist. Stackars Dino. DS

Nu har mami börjat skriva på sin blogg igen, och uppdaterar oftare. Tummen upp. Numera heter kallar hon bloggen. Brunett Assi. Fråga mig inte varför tänkte bara förvarna om ni tittar in.

http://assiolsson.blogg.se

Du kan sluta klaga på min dåliga uppdatering när du inte ens kan stava till usch på rätt sätt. HAHA fucker! Puss på dig.

Hur man klarar sig igenom julen - trots släkten

De flesta tycker julen endast handlar om att träffa släkt och vänner för att äta god mat och få några klappar av tomten. Dock är det dem som tycker att själva julen är en pina, då de måste stå ut med diverse påfrestande släktingar. Kanske måste du orka med din retlige morbror, din tjatande mamma eller de irriterande och klängiga kusinerna. Ja, varje familj har sina skavanker. Därför är det väldigt många som varje jul lovar sig själv att nästa år ska dem verkligen åka på drömsemestern eller helt enkelt stanna hemma. Men ändå så sitter man där år ut och år in och plågas, eftersom de antagligen får dåligt samvete annars.

Hur kunde då en ända helg bli en sådan här martyr? Enligt psykologen Eva Rusz beror det på att vi har så höga förväntningar på julen och när det då inte riktigt blir som man tänker tycker man att det är ett stort misslyckande. Och det är just i förhoppningarna som det slår fel, på grund utav att alla inte har samma bild av hur julen ska se ut. Vissa vill kanske ha värsta tillställningen, medan andra bara vill vara hemma och se på Kalle Anka med sin allra käraste. Med det vill hon alltså säga att när ens dröm om julen inte slår in börjar man störa sig på saker som man inte hade brytt sig om i vanliga fall. Således tycker Eva att folk borde dra ner förväntningarna ett snäpp eller två.

Men hon tror också att det finns en annan anledning till allt det här ståhejet, vilken är att folk förmodar att de måste tycka om alla släktingar. Dock finns det faktiskt ingen levande varelse på denna jord som tycker om alla, så det är helt okej att irritera sig på sin farmor eller någon annan. Fast det betyder självklart inte att man borde dra i gång världens diskussion eller så. Utan störande släktingar hanteras bäst med en axelryckning.

Fast om du i att sluta ändan tackar nej till julfirandet i alla fall behöver du inte gå och gräma dig över det. För det är faktiskt ditt eget välbefinnande som går först. Och då det bara är jul en gång om året är det bättre att alla får en fridfull jul istället för en med en massa gnäll och bråk.


Ska göra lite finjusteringar, sen är det done. Den som snor det dör. xoxo

Nu har jag blivit precis så där stressad som jag var förra hösten/vintern. Har exakt samma "symtom" också, dvs att jag är trött konstant, har ont i magen, svettas utan ansträngning, sover dåligt och att jag har "andliga tankar" alltså att jag tänker på vad som händer efter döden och varför vi lever etc. Göööör jobbigt. Blir faktiskt lite deprimerad av det. Antagligen för att jag inte har kännt mig stressad på ett år och för att jag verkligen inte har något att vara stressad för. Nee, jag får väl ta mig en tankeställare.