´

Är fortfarande skitlycklig/glad. Men nu när jag har sansat mig kan jag berätta lite mer om nykomlingen. Han är 51 centimeter lång och väger 4,2 kg. Han har mellanlångt bruntsvart hår och hrosiga kinder. Låter hur gulligt som helst i alla fall.

Nu när jag är inne i barnyran känner jag verkligen hur mysigt det hade vart med en liten bebis eller ett litet barn. Och det förvånar mig, eftersom det var bara några månader sen jag hatade allt vad ungar hette. Fast det är inte så att jag kan tänka mig att få en unge nu, jag är ju bara 17 år och känner i alla fall att det är några saker jag vill göra innan jag blir mamma. Dock så skulle jag aldrig i livet göra abort om det visade sig ,helt plötsligt, att jag var gravid. Det skulle liksom kännas som om jag dödade någon, vilket skulle vara förjävligt. Nej, jag skulle göra allt jag kunde för att göra det bra för barnet.

Usch, det låter nästan mesigt men jag pallar verkligen inte tanken på att "döda" någon. Men jag förstår ändå dem som gör abort , för en del är det det bästa och göra. Dessutom så tänker ju inte alla som jag.

Men en dag ska jag sannerligen bli en bra mamma till Stella och Leo/Teo eller något. Orka egentligen ha bestämt det nu, men det kan alltid vara kul när man inte har något att göra. Jag exempelvis gett jättemånga namn förslag till Emil, men inga av dem dög men Emil är fint det också. Hahah, jag kan riktigt höra Pontus när han skriker: "Emil, din förgrömade unge".