´

Förut på retoriken skulle vi ju läsa upp en dikt..
Och när det var Jonas tur (en i gruppen) började han läsa upp
värsta kärleksdikten. Hur jävla fn och rörande som helst.
To die for liksom.
När han var klar berättar han att valde att läsa den dikten för att
tillägna den till sin flickvän och för att det var en annan i gruppen
som hade skrivit och eftersom det var hans bästa vän ville han läsa den.
Och poeten bakom denna underbara och vackra dikt var Matilda.
Sedan berättade Jonas om hur mycket Matilda betydde för honom
på grund utav att hon alltid ställde upp och var en bra kompis.
Därefter läser han upp en till dikt tillägnad henne
MED TÅRAR I ÖGONEN!

Så jävla gullig kille! Applåderna ljöd vill jag lova.
Varför kan inte alla killar vara sådana?